Kapitel 7. Med elcertifikaten tar utvecklingen fart 2003–

Vindkraft med elcertifikat först 2014? Högre el- och certifikatpriser satte fart på vindkraften. Det tredje största kraftslaget. Certifikaten säljs på elbörsen. Ambitionshöjning i certifikatsystemet. När Åland hotade alla nationella stödsystem. Elcertifikaten är faktiskt ett genialt system. Planeringsmål gav riksintressen och uppdatering av kommunernas översiktsplaner. Forskningen vid FOI läggs ned. Fortsatt starka forskningsmiljöer för vindkraft. Svensk Vindenergi bildas.

I september 1999 framförde dåvarande statsministern Göran Persson en vision om att vindkraft skulle ersätta produktionen i Barsebäcksverkets två kärnreaktorer. Detta skulle förutsätta någon form av stöd från samhället. Med ökande volymer blir det allt svårare att finansiera sådant över statsbudgeten, eftersom det är näst intill omöjligt att konkurera med socialt angelägna ändamål. Lösningen blir i de flesta länder att konstruera ett stöd som belastar elanvändarna, vilka ju i slutändan ändå måste betala för den el de förbrukar.

Ett stöd till förnybar elproduktion konstrueras lämpligen enligt endera av två principer. Antingen fastställer staten priset, vilket resulterar i en viss volym, under i övrigt givna förhållanden i form av elpriser, produktionskostnader och efterfrågan. Eller också bestämmer staten volymen, vilket – förutsatt att förfarandet är konkurrensutsatt – ger ett visst pris. Ett fastprissystem har stora fördelar för kraftverksägarna, eftersom det för lång tid ger en visshet om hur intäkterna kommer att utveckla sig. Detta borde kunna utnyttjas för att pressa marginalerna. Om man i stället bestämmer volymen, vilken normalt uttrycks som en kvot av elanvändningen, uppstår en osäkerhet om priset, vilket naturligtvis är till nackdel för kraftverksägarna. Å andra sidan uppstår en inbördes konkurrens, vilket bör gynna en teknikutveckling, som pressar priserna. Ingenting hindrar att skilda kvoter sätts för olika energislag, exempelvis vindkraft och bioeldad elproduktion. I den svenska debatten i slutet av 1990-talet övervägde sympatierna för kvotsystem99, även om Svensk Vindkraftförening konsekvent hävdade fastprissystemets fördelar. I slutet av sommaren 2000 uppdrog regeringen åt Nils Andersson, tidigare direktör vid Vattenfall, att som enmansutredare, och med stöd av ett antal sakkunniga och experter, ta fram ett förslag till ett kvotbaserat stödsystem för förnybar energi.

Vindkraft med elcertifikat först 2014?

Arbetet i utredningen skedde länge i harmoni med branschen. Denna bröts dock abrupt då betänkandet ”Handel med elcertifikat” presenterades i oktober 2001. Enligt beräkningarna i utredningen skulle det dröja ända till 2014 innan vindkraft i normalfallet skulle komma ifråga inom certifikatsystemet, framför allt därför att det fanns mycket elproduktion i de kommunala kraftvärmeverken och i industrin som lätt kunde konverteras från kol till biobränslen. Om utredningen sett detta som ett problem hade det varit möjligt att föreslå någon komplettering, exempelvis uppdelning på flera kvoter eller typer av elcertifikat. I stället föreslog utredningen att ägare av befintliga vindkraftverk skulle få ett övergångsstöd under några år, och anslag skulle också ges till teknikutveckling. Trots protesterna ledde utredningen till en proposition efter en överenskommelse mellan Centerpartiet, Vänsterpartiet och den socialdemokratiska regeringen företrädd av energiministern Björn Rosengren.

Formuleringarna i propositionen visade att regeringen var väl införstådd med att vindkraften inte skulle komma med i systemet under överskådlig tid.

Pengarna för teknikutveckling kunde senare utnyttjas för tio pilotprojekt om tillsammans 661 miljoner kronor103, vilka täcker merkostnader för exempelvis vindkraftverk i skog, nya typer av fundament och avisning av vindkraftverk i fjällmiljö.

En större översyn av elcertifikatsystemet skedde 2006, med Mona Sahlin som energiminister. Då utökades systemet samtidigt som tilldelningen av certifikat begränsades till femton år per anläggning. Förändringarna motiverades av att man i större utsträckning ville få till stånd nybyggnad av anläggningar. Vindkraften ägnades nu en särskild omtanke, men det nämndes inte att den kommit in i systemet utan avsikt.

Högre el- och certifikatpriser satte fart på vindkraften

Systemet kom igång praktiskt i juni 2003. Efter den första månaden har priset fram till dags dato 2015 legat förvånansvärt stabilt på i medeltal 22 öre, med avvikelser inom spannet 15 – 33 öre och en topp i mitten av perioden. Detta var högre än den av utredningen förutsedda nivån. Däremot har elpriset på elbörsen Nord Pool tidvis varit synnerligen ”volatilt”, med variationer för månadsvärden mellan 13 och 93 öre och ett medelvärde av 36 öre. Den totala ersättningen blev 58 öre som medelvärde och certifikatsystemet gav därmed under perioden ett bidrag ovanpå elpriset om drygt 60 procent. Under de senaste åren har både el- och certifikatpriser sjunkit och under 2014 uppgick dessa i medeltal till 29 respektive 18 öre, summa 47 öre. I förhållande till respektive medelvärde blev standardavvikelsen för certifikatpriserna 21 procent och för elpriserna 35 procent, vilket ger matematiskt belägg för de större variationerna hos elpriset, som kan ses i diagrammet.

Det tredje största kraftslaget

Den ökade ersättningen medförde en fortsatt tillväxt hos vindkraften från nivån 0,6 terawattimmar 2002. Under 2006 uppnåddes 1 terawatttimme och under 2013 precis 10. Under 2014 blev det 11,6 terawatttimmar, vilket svarade mot 8 procent av landets elproduktion.  Utbyggnaden fördelade sig på 3 048 vindkraftverk om tillsammans 5 425 megawatt, varav 1 050 megawatt under 2014, det högsta värdet under perioden. Med schablonen 12 000 kronor per kilowatt uppgår den sammanlagda investeringen därmed till över 60 miljarder kronor. Den årliga ökningstakten under perioden var i genomsnitt 30 procent, mindre i mitten av perioden och mer i slutet av denna. Tillväxten såväl relativt som i absoluta termer blev alltså mycket stor. Under våren 2015 gick vindkraften om ”övrig värmekraft” som det tredje största energislaget inom elproduktionen. Övrig värmekraft är den värmekraft som inte är kärnkraft, vilket energimässigt i första hand innebär kommunernas och industrins kraftvärmeverk, vilka producerar både el och värme. Där ingår även kondenskraftverken och gasturbinerna, vilka dock normala år körs mycket lite. Senare under våren noterades även att vindkraften under några timmar effekt- och energimässigt producerade mer än kärnkraften, som har sin normala revisionsperiod under våren och sommaren.

Under 2015 beräknas vindkraftsproduktionen uppnå 15 terawatttimmar109 och under 2018 hela 19 terawattimmar.

Läs mer i boken som du beställer här

Share